cykelanarkisten.blogg.se

Med en burk Vaselin funkar det mesta.

Publicerad 2017-05-29 10:32:07 i Allmänt,

Det kan tyckas förmätet att skriva att efter cirka 70 mil på cykelsadel från Haparanda till Hoting att jag inte har några större krämpor. Den vanligaste frågan i dom här sammanhangen är "Gör det inte väldigt ont i rumpan?" Självklart trycker det, det är gott att kliva av, att emellanåt ställa sig upp på pedalerna och självklart att ändra sittställning. Men, nej, det gör inte ont. Det värsta som kan hända, och som har hänt mig emellanåt, är att jag slarvar med ytorna på kroppen som är i närkontakt med sadeln. Två par bra cykelbyxor av olika fabrikat är ett måste. Dock inte samtidigt. Anledningen till att det ska vara olika fabrikat är att cykelbyxorna är lite olika utformade, så båda två hjälper till att avlasta olika delar. Kör med ena paret ena dagen och andra paret andra dagen. Sedan finns det tunnare hud in mot det vi kallar skrevet. Hud som inte utsätts i den vardagliga prövningen på samma sätt, och då är min burk Vaselin en gudagåva. Innan cyklingen lägger jag in ordentligt med Vaselin på alla friktionsytor mot sadeln. Detta minskar friktionen avsevärt, och skavsår förhindras. Enkelt, billigt, klokt och effektivt. Jag fick tipset under resan att Ringblomsalva är ännu bättre, men att i dessa delar av landet hitta apotek eller hälsoaffärer är ett bekymmer. Ojämlikheten därvid är total mellan södra och norra Sverige. När jag i min hemstad Borås vill ha något från ett apotek behöver jag inte leta utan jag snubblar över ett tjog av olika varianter bara jag går utanför dörren. I dom delar som jag cyklat hittills måste jag leta. Avregleringen av statliga Apoteksbolaget har som mycket annat mest gynnat krämare i storstadsområdena medan glesbygden blir av med sin service.
För mig är denna bild kärlek. I ett litet vindskydd, långt från byarna och samhällena, har dessa två skrivit sina namn, Lena och Nico, inringade i ett hjärta. Känslan att få möta bevis på kärlek där jag inte haft en tanke på att göra det, värmer mitt hjärta. Jag vet inte om kärleken har bestått det år som har gått sedan det skrevs, men jag vet att kärleken var innerlig då. Om ni, Lena och Nico, på något sätt läser den här bloggen så får ni gärna höra av er. För min egen del hoppas jag att det inte blir någon Romeo och Julia av det. Att det skulle hållas hemligt då det inte ansågs passande att just ni två bedyrar varandra kärlek.
I hemstaden Borås har vi en intressant kulturpersonlighet. Han går under namnet Snidar-Uffe men heter egentligen Ulf Hillemyr. Han sitter och täljer och snidar i små och stora träbitar. Utformar för det mesta olika kända personer eller händelser. Han är en sann arvtagare till en storhet som Döderhultarn. Under min cykling i Norrbotten och Västerbotten har jag sett att det finns en väldigt stark tradition på just träsnidning. De bilder som jag lagt ut här är av det mer kommersiella slaget, men ofta vid gårdarna står det någon form av träskulptur vid infarten. I människors hem finns det träsnidade figurer och ofta också mitt i samhällena eller byarna. För mig är detta kultur av det genuina slaget. Jag som bevistar Stadsteatern i Borås, Operan i Göteborg, som åker till min gamla kompis vernissage på Söder i Stockholm, kan ändå bortse från detta och mer titta in i djupet av tradition inom konsten som vi alltför sällan får se på våra museer. Jag vet att Snidar-Uffe deltar i olika sammanhang för att lära ut konsten att snida i trä, men jag känner ändå en oro inför framtiden. Denna konstart uppbär inte stora statliga stöd. Kommunerna har inte med detta i sina kulturpolitiska program. Ingen av våra kulturpolitiker lyfter frågan om träsnideri, utan det som lyfts är vidlyftiga kulturprogram där vi människor ska bli konsumenter. För mig, och nu får ni hålla i er ordentligt, så går det en röd tråd mellan träsnideri och graffiti. Båda två är uppkomna i människors behov av att uttrycka sig. Inom båda två områdena finns det dom som utvecklat en hög konstnärlig del och självklart finns det dom som inte lyckas med att snida en figur lika lite som spraykonsten inte alltid är intressant.
En god måltid är alltid en god måltid, även om det sker i primitiva former. Ibland behöver jag få i mig näring snabbt, och då kommer gamla favoriter i repris från den tiden jag var ung och var ute på mina eskapader på min cykel. Fiskbullar med hummersås blir en delikatess även om den äts direkt ur burken och dessutom är kall. Tro mig, inget fungerar bättre för aptiten än några mil på cykel med en tungt lastad cykelkärra. Lägg därtill kyla, motvind och en allmän seghet i kroppen. Salt, peppar, jalapeno etc är inte någon krydda jag efterfrågar i det här läget.
Jag lämnar nu Lappland och Västerbottens län och cyklar in i Jämtlands län där min destination är Hoting. Som jag skrivit tidigare kommer bluesmannen Matti Norlin härifrån. Det känns som en ynnest att få tillbringa ett par nätter i det samhälle han kommer ifrån. Det som dock kanske känns viktigare är att få möjlighet att tvätta all smutstvätt jag dragit på mig under de två veckorna som jag varit ute. Dofterna har inte alltid varit angenäma, men som en man sa till mig utanför ICA i Hoting, att "Här är det inte så noga med Channel nr 5 och sån där skit. Här finns det andra dofter." Jag tror dock att jag ska kunna dofta lite bättre än vad jag gjort de sista dagarna, men den doften lär kanske återkomma om någon vecka. Det är ju ändå som så att vi blivit beroende av tvättmaskiner, torktumlare och deodoranter. Det är inget I-landsproblem, utan hygien. Och det känns skönt att vara nyduschad och kunna ta på sig rena kläder. Detta tycker även en cykelanarkist som jag.

Kommentarer

Postat av: Henrik Rimsell

Publicerad 2017-05-31 16:53:41

Det är fantastisk intressant att följa äventyret som du genomför och roande att läsa det du skriver.

Svar: Tack Henrik. Det är en tuff utmaning, men förhoppningsvis kommer jag att bli en klokare människa av alla möten jag får under resans gång. Vad glad jag blir dessutom av att du följer min resa. Vi får träffas i höst och prata. Må gott.
cykelanarkisten.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela