cykelanarkisten.blogg.se

Cykelanarkisten tar farväl av ett händelserikt år.

Publicerad 2017-09-18 22:12:40 i Allmänt,

Så är vi framme vid det definitiva slutet på en berättelse som började för ungefär ett år sedan. Någon gång under hösten 2016 skapade jag Cykelanarkisten. Det grundläggande för den här individen var att han skulle cykla från Haparanda till Ystad under 2017. Det andra var att Cykelanarkisten skulle ge en bild av Sverige som sällan förekommer i turistbroschyrer, och det tredje var att samla in pengar till organisationen Kvinna till Kvinna. Nu är det dags att checka av hur det har gått. På den första punkten är det klart. På den andra punkten är det klart. På den tredje punkten är det klart. Med gott samvete kan därför Cykelanarkisten lämna denna planet och återuppstå i en framtid, men då under ett annat namn och med andra intentioner. Resan har gått från Haparanda till Ystad. Till orter som Lappträsk, Älvsbyn, Hoting, Ytterhogdal, Kårböle, Loos, Voxnabruk och Mora. Den har gått till Leksand, Smedjebacken, Kopparberg och Vintrosa. Vidare mot Askersund, Tived, Töreboda, Falköping. Ner till Reftele, Älmhult, Hässleholm, Kristianstad, Yngsjö, Simrishamn, Tomelilla och avslutningsvis Ystad. Jag har fått möjlighet att bo hos fantastiska människor i Råneå, Älvsbyn, Jörn, Åsele, Kumla, Ulricehamn och Tranemo. Människor har väglett mig, gett mig hjälp, peppat mig, stöttat mig med material och hotellövernattningar. Människor har kommit med uppmuntrande ord och gett mig mat och fika på vägen. Utan alla dessa fantastiska människor som funnits hade det kanske varit en ganska smärtsam process under stora delar att genomföra dessa 241 mil, men det har känts lätt. Till detta har det gjorts 152 insättningar till Kvinna till Kvinna och summan som samlats in har blivit 53.638 kronor. I sanningens namn ett fantastiskt resultat, då målsättningen innan var 25.000 kronor. Jag avslutar med ett stort TACK till alla. Detta är det sista ni får läsa från Cykelanarkisten, Haparanda till Ystad 2017.

Äntligen Tomelilla.

Publicerad 2017-08-11 11:27:16 i Allmänt,

Det enda som stämt i min planering innan resan var att jag skulle komma till Tomelilla senast fredag 11 augusti, för att jag på det sättet ska kunna rulla in i Ystad på lördagen 12 augusti. Detta för att nära och kära, familj, släkt och vänner skulle kunna vara med i slutet. Nu kom jag till denna underbara ort i Skåne redan på torsden 10 augusti. En stor nöjdhet intog min kropp, från topp till tå när jag såg denna skylt. 
 
Boende var redan ordnat sedan en längre tid tillbaka i stuga i Tomelilla.camping, och där dyker också min fru upp som planerat. En god avkoppling på verandan i gassande solsken
 
.Tomelilla ligger på bekvämt cykelavstånd från Ystad. Cirka 22 kilometer blir sista etappen och då kan jag och mina medcyklister följa Sverigeleden sista biten och känna oss någorlunda fria från intensiv biltrafik. Nu är inte bara Tomelilla sista anhalten, utan för mig var det en möjlighet att få besöka en av de mest originella pubarna i hela Sverige, nämligen The Celtic Pub. Denna byggdes upp för ett antal år sedan av en gedigen Celticsupporter. Människors lika värde, frihetskämpar, Pride med mycket annat är inristat i hela byggnaden. Dessutom serverar dom fantastisk mat och har ett gediget mottagande av sina gäster. Hela puben andas en god familj, och där alla pratar med alla. Entrén till puben talar sitt tydliga språk. 
Och att vid den ena uteserveringen mötas av Marilyn Monroe med en Prideflagga vid sidan om visar att alla är välkomna. 
 
Inne i puben finns det mängder av små detaljer att fröjdas åt, allt ifrån gökur till större dekorationer. Denna 50-tumare till cykel vore något att cykla från Haparanda till Ystad med, men om ni tittar noga hittar ni Cykelanarkisten vykort prydligt uppsatt mellan ekrarna i det lilla bakhjulet. Dessutom signerat av densamme. En stor ära för mig att bli representerad på detta ställe. 
 
Utan en fantastisk personal som skapar en god stämning fungerar inte ens de finaste lokalerna, och de här två visste precis hur varje individ ska känna uppskattning.
 
Jag kommer troligen att återvända en sväng till ikväll, men som den jag är vet jag inte med bestämdhet, för det är ju en del av min personlighet. Att inte veta. Jämte denna pub ligger världens minsta museum, Hasse&Tage-muséet. Jag kan med fog ändå påstå att The Celtic Pub är värt ett minst lika stort besök. Utan att förringa Hasse Alfredsson och Tage Danielsson. 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela