cykelanarkisten.blogg.se

Lite reflektioner som är mina egna.

Publicerad 2017-05-27 16:13:17 i Allmänt,

Cykla är för mig en livsfilosofi. Många tror att jag gör det för att jag är miljövän. Andra tror att det är för att motionera. Några kanske tror att jag är snål och vill komma fram så billigt som möjligt. Dessa tre saker är synergieffekter av min stora njutning att rulla fram på min cykel. Så är det. Genom att glida fram i ett landskap eller i en stad så gör jag en insats för miljön, jag får motion och faktiskt, det är billigt. Men som jag skrev i början så är det en filosofi. Uppe på cykeln både aktiverar och avaktiverar jag min hjärna. Jag löser världsproblem, fred i Syrien, kvinnors rättigheter, vattenbristen samt mycket annat, medan jag en kort stund senare sitter och visslar på någon slagdänga som Är det konstigt om man längtar bort nån gång. Jag har funderat på dessa olika faser, om det eventuellt kan ha med rotationen på pedalerna att göra, men jag kommer inte fram till något enhetligt, inte ens ett vettigt, svar. Så för den som undrar över min filosofi kanske kan hjälpa mig till någon form av insikt. För att inte göra någon besviken kan jag få samma känslor när jag kör bil. För mig är cykling, och för den delen bilkörning, avkopplande samtidigt som det stimulerar. Jag sitter nu i Dorotea och skriver om cykling. Hade jag någonsin för två eller ett år sedan kunnat tro att jag denna dag skulle sitta i Dorotea och skriva om min cykling från Haparanda till Ystad 2017. Något som flög ur min mun en aprildag 2016. Belackarna, tvivlarna, var ett antal. Men nu sitter jag här, just i Dorotea. Jag har kommit på landsvägen från Åsele, in under Inlandsbanan, och har ett rum på campingen i Dorotea. En kort resumé av färdvägen från Lycksele till Dorotea. Efter att ha haft två vilodagar i Lycksele på det underbara Park Hotell hade jag nio mils körning till Åsele. Vad det gäller Åsele så kommer nästa artikel att enbart handla om det samhället. Nio mil med en fullpackad släpkärra där dom första fyra milen dessutom mest bestod av uppförsbackar var och är, hoppas jag, den tuffaste sträckan jag kommer att ställas inför. Själva sträckan inbjöd heller inte till några stora äventyr i form av utsikt, intressanta upplevelser eller oförmodade möten. Därmed blev ankomsten till Åsele en slutpunkt på jakten av en övernattning. Idag har jag cyklat från Åsele till Dorotea. Fem mil varav fyra av dessa mil var i hällande regn. Med regnet som motor drev jag också här på ganska hårt för att komma fram. Sträckan mellan Åsele och Dorotea är en del av Konstvägen Sju Älvar. Utmed denna sträcka fanns följande konstverk.
Själva beskrivningen av konstverket och vem som har skapat det finns på bilden som kommer här. Det passar mig bra, då jag valt att vara en aktiv feminist.
Jag lämnar därmed dessa etapper och återkommer i nästa artikel om Åsele.

Kommentarer

Postat av: Jan Andersson

Publicerad 2017-05-27 18:35:35

Hej Anders Jan På Vågländsgatan 143. Din gamle arbetskamrat på Hulta för en del år sedan. Träffade din fru Anne i Hässleparken idag på Hässledagar(2). Hon berättade att du är ute på cykelresa genom Sverige. Jag kommer att följa dig på resan på bloggen. Jag har själv åkt bil mellan Mora och Arjeplog på 70-talet fram och åter. Cykla är en annan sak. Mycket skog men många trevliga samhällen på vägen också. Njut det är ju nerför haha. Trevlig resa. Jan

Svar: Tack Janne. Underbart att du följer min blogg. Nu har jag snart cyklat 70 mil, så en bit har jag kommit. Ha det gott!
cykelanarkisten.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela