På cykel i Tranemo kommun
Rubriken kan tyckas vara något av det tråkigaste som en människa vid god vigör kan genomföra. Ni får tycka detta, men när jag och min bror bestämt att göra något så blir det ofta både roligt och intressant.
I våras pratade jag med min bror och föreslog att vi någon gång under sommaren skulle göra någon gemensam cykeldag. Det som vi normalt brukar få av sommar i detta land är några dagar i april samt tre dagar i juli och augusti. Skillnaden i år, 2016, är att sommaren vägrar att ge upp. Dom soliga dagarna överträffar varandra och nu var det slutligen dags att genomföra denna cykling.
Tidigt på morgonen 12 september anländer jag till min bror med min cykel upphängd på bilen. Jag har med mig två gigantiska smörgåsar inköpta på Sussies smörgåsbutik i Borås och med denna gåva står min bror för en termos kaffe.
Från Tranemo drar vi förbi Kroksjön, där inplanterad ädelfisk finns att köpa mot innehav av fiskekort och att man dessutom får dra upp den själv. Vi befinner oss på en grusväg på andra sidan sjön räknat från riksväg 27. Vi gör ett kort stopp för att dricka lite vatten.
Min stolthet över min cykel, Nishiki 601, och min hjälm av märket Specilized, låter jag gärna vara i förgrunden av detta kort. I fortsättningen ska ni slippa det, åtminstone i denna artikel.
Sveriges landsbygd erbjuder en mängd trevliga grusvägar, och det är just dessa grusvägar vi använder denna dag.
Några kilometer senare kommer vi fram till en större dammanläggning. Lyckan att få uppleva dessa smultronställen i något som kan kallas In the middle of nowhere. Jag tänker ofta på den mängd arbete som människor har lagt ner för att åstadkomma dessa byggnadsverk, och idag finns dom egentligen bara där för att förse oss med vackra bilder.
Vägen går vidare mot en gammal kyrkby som heter Mossebo. Namnet ger väl inte direkt en hint om att det kan vara speciellt vacker trakt vi närmar oss mot, men namn får ändå en positiv klang av hur det ser ut och vad vi kan uppleva. Kyrkan i Mossebo får nog betecknas som en mycket vacker kyrka. Den är byggd helt i trä, och mittemot kyrkan ligger en väl bevarad byggnad som idag är en hembygdsgård.
Kyrkan i Mossebo.
Hembygdsgården.
Vägen går sedan vidare mot ett gammalt stationssamhälle som heter Brandsmo. Under några få år fanns det möjlighet att stiga på och av tåget i Brandsmo, men när tågen började gå snabbare och snabbare så fanns inte utrymme för att stanna i en by med kanske tio hus. Människorna i Brandsmo blev hänvisade till Limmared, som hade växt fram till en järnvägsknut på Kust-till-kustbanan.
Dock, innan vi kom till Brandsmo fick vi kämpa oss upp på en platå där vi hade utsikt långt in i Småland. Ibland ger kalhyggen oss möjligheten att få upptäcka en vidunderlig utsikt.
Med blicken in i Småland, dock kvar i Västergötland. Vilket känns tryggt!
Vi cyklar sedan mot Limmared och väljer den enkla vägen på banvallen till Tranemo för att avsluta denna femtimmarstur i Tranemo kommuns södra delar. Vår förhoppning är att vi ska kunna avverka den norra delen innan jag startar min cykling från Haparanda till Ystad.
Min uppmaning utan pekpinnar är att ta sig ut i landskapet på cykel. Packa ner lite god fika och låt det ta tid. Denna dag hade jag inte velat byta en enda sekund mot någon annan plats i hela världen.
