Känslan att få parkera cykeln under denna portal vågar jag nog påstå är en minst lika stor känsla som när Vasaloppsåkarna passerar här efter sina nio mil från Sälen till Mora. Någonstans i detta nu, med att ha avverkat hela Norrland, vara i en av Dalarnas mest kända orter och platser, och dessutom veta att det nu är en paus på två veckor innan cyklingen återupptas; den känslan gör gott. Efter två nätter i en tvåbäddsstuga så kommer Anne upp för att vi ska tillbringa en kort semester ihop.
Det här handlar om en ren och innerlig kärlek, då vi i höst varit tillsammans i 40 år. Efter en månad, oftast ensam på den norrländska tundran, i de djupa skogarna, med många och intressanta korta kontakter, få sitta och prata med den människa som jag delat mitt liv med, ger en djup tillfredsställelse och skapar ett lugn inombords. Självklart handlade mycket av våra samtal om vad jag upplevt, men också att få återberättat om händelser i Borås var viktigt. Senaste händelsen var ju det enormt lyckade Borås Pride, som åter visar att boråsare, och självklart många andra som kommer från närliggande och längre bort liggande orter, är människor som vill att kärleken skall vara det största och att kärleken ska tillhöra alla. Från en Cykelanarkist vill jag skicka ett stort grattis till alla som gjorde denna manifestation. Den är viktig.
Min och Annes hemvist i Mora har varit Åmåsängsgårdens Camping, Mora Life. En av de mest välarrangerade campingar jag varit på. Underbara människor som sköter och driver campingen, där stugorna och servicebyggnader är i topptrim. Rent och fint, utan att det känns sterilt. Till detta kommer en fantastisk restaurang, där jag första kvällen åt en av de godaste pizzorna sedan jag besökte Rom för ett par år sedan.
Under tiden jag har varit här så har jag gett en intervju till Kvinna till Kvinna. Den kommer att publiceras någon gång i veckan efter midsommar på deras hemsida. En version kommer också att läggas ut på deras Facebook-sida. Jag fick mycket beröm för mitt initiativ, men faktiskt är det så, att det är jag som känner mig hedrad. Jag cyklar, upplever, möter människor, men det är kvinnorna i organisationen som gör det viktiga arbetet. Självklart uppmanar jag så många som möjligt att ge ett bidrag till min insamling och att också sprida kunskap om Kvinna till Kvinna. Jag lovar att detta kommer att förändra världen till det bättre.
https://se.betternow.org/fundraisers/haparanda-till-ystad-2017
På fredag, midsommaraftons morgon, kl 06.20 kommer jag också att vara med i direktsändning i Radio Sju. För den som orkar vara uppe vid den tiden är det helt okej att ratta in 102,9. Till nästa gång vi hörs över bloggen, så tänk på att solidaritet är att kunna avstå något till de som har det sämre, för att vi alla ska få det bättre.
