cykelanarkisten.blogg.se

Idag, 2016, när bombningarna sker över Aleppo, offensiven startar mot Mosul, Ryssland har annekterat Krim och kriget pågår i Yemen; att då inleda med att rusta ner det svenska försvaret kan te sig för den allmänna opinionen som dårskap. För min del är det militarismen och krig som är dårskap, medan fred och avrustning är klokhet.

Sverige spenderar runt 50 miljarder årligen på försvaret. Av detta är ungefär hälften, cirka 25 miljarder för att hålla förband i beredskap. Krigsberedskap om ni så vill. Sverige har dessutom ingått ett värdlandsavtal med NATO, vilket i sin tur utsätter Sverige för en större fara än att stå utanför. Vi stabiliserar inte någon region med förband på Gotland, och vi stabiliserar definitivt inte regionen med att låta amerikanska plan öva i Sverige.

Vi behöver tänka om rejält, och verkligen visa att vi vill att freden ska vara det rådande, och också visa andra länder att vi kan vara ett exempel på hur vi kan gå vidare utan militär rustning.

Jag väljer halva försvarsbudgeten, alltså 25 miljarder kronor. Den övriga halvan hanterar krisberedskap, bistånd och faktiskt en del samhällsnyttigheter, så det låter jag vara intakt.

I Sverige idag finns det ungefär 120-tusen pojkar och flickor eller män och kvinnor om ni så vill som är tjugo år gamla. Om vi nu tänker oss tanken att vi ska använda alla dessa människor till fredsambassadörer så skulle vi kunna dela upp dessa 25 miljarder på var och en och då skulle varje individ i åldersgruppen prissättas med 208-tusen kronor. Nu tänker vi tanken, för än är det inte verklighet, att dessa 120-tusen unga människor får resa ut i världen och bo i en stad, en by någonstans under sex månader, för att där skapa en god relation med staden, byn, familjen och regionen, och att de ska skapa en förståelse för andra människors sätt att leva samtidig som värdnationerna får en kunskap och förståelse för Sverige, så ser jag vinsterna som otroligt mycket större att vi ska slippa att bli indragna i en konflikt. Vad är en haubits, En Carl Gustaf, en AK5 eller en JAS Gripen mot detta fredsperspektiv. Detta var första året. Nästa år tilldelas ytterligare 120-tusen unga människor denna möjlighet, och efter cirka 8 år har en miljon svenskar skapat vänner och förtroende i länder runt omkring i världen. Tiotusen i Ryssland, tiotusen i USA, tusen i Saudiarabien, tusen i Argentina och så vidare till världen är täckt med vänskap, fred och förståëlse.

Krig kan aldrig vinnas på slagfältet utan att människor offras till döden, men vänskap kan vinnas i vardagsrum, vid köksbord, i föreningar och vid andra platser där människor möts och där livet berikas.

Avslutningsvis vill jag skriva så här: Jag kan höra hur svårt det blir för militarismen att angripa Sverige, då människor runt omkring i världen kommer att säga: Sverige kan jag inte angripa för där har jag en vän som förstår mig och jag förstår hen.

När detta sprider sig till andra nationer då är vi inne på en väg till fred. Då får vi också unga människor som kommer hit och aktivt vill ha vänner här.

Och, det vi slipper då, är en massa kvinnoförnedrande lumparhisorier. Dessa historier till verkligen historien, inte ett modernt samhälle.