cykelanarkisten.blogg.se

Roadtrip genom Finland.

Publicerad 2017-05-14 18:20:40 i Allmänt,

Jag vill börja med upplevelsen i Kuopio. Hungern sätter in när vi vandrar runt i staden som blivit en symbol för alla sjöar i Finland. Det finns fler städer som vill göra anspråk på epitetet de tusen sjöars land, men i Kuopio har staden varit förståndig nog att bygga ett mycket högt. Från detta utsiktstorn är det en vidunderlig utsikt över sjöarna i mellersta Finland. Dock valde jag att inte åka upp i detta torn den här gången, utan istället blev det rundvandring i staden. Med rundvandring kommer hungern, och nere vid hamnen i Kuopio fanns en mycket trevlig restaurang. Efter en genomgång av menyn, med mycket hjälp av min fru samt av mina finska vänner beslöt jag mig för att äta muiku ja peronamoosit. Siklöja och potatismos. För mig är stekt siklöja Finland. Inget annat ger en sådan touch av landet som just dom små fiskarna med hemlagat potatismos. Även om det idag nästan kan kallas lyxmat, så är det traditionellt riktig arbetarmat. Det var billigt att fiska siklöja och det var billigt att odla potatis, så därför blev detta en basföda för många fattiga människor. Min hunger var stor, och bilden av mig själv som storätare var absolut, så vid beställningen ville jag även ha extra mos. På min tallrik som jag fick in var det inalles 17 siklöjor (bilden tagen efter att jag börjat äta) och potatismos för en hel fabrik. Det var bara lite mjölk i moset, men istället användes det desto mer smör. Det blev ett gott sätt att avnjuta eftermiddagen, men paltkoman tog mig ner i sängen senare på eftermiddagen. Först dagen efter kunde jag känna att siklöjan, potatismoset och den lokalproducerade ölen sakta men säkert lämnade min kropp i fred.
Finland har i olika omgångar plundrats på sin befolkning. Ett fasansfullt inbördeskrig 1917-1918. Vinterkriget mot Sovjetunionen samt fortsättningskriget, där Finland blev allierat med Tyskland mot Sovjet. Till detta kommer den avfolkning av landsbygden som varit i hela Europa efter andra världskriget, och för Finland tillkommer den stora flytten över Bottenhavet till Sverige. Där svensk industri till stora delar gick runt tack vare den finska arbetskraften, och rikedomarna hamnade i Sverige. På den finska landsbygden finns det många spår kvar av det liv som en gång varit. Husen står kvar och håller sakta men säkert på att rasa ihop, och ibland kan vi fortfarande utläsa på skyltar vad som en gång varit. Detta mejeri med sin stolta text var troligen ett framgångsrikt företag, där bönder i trakten kunde leverera mjölk och få det förädlat till ost och andra mejerivaror. Nu står byggnaden sedan många år som ett monument över en tid då människorna fanns kvar och bygden var levande.
Jag skrev i texten ovan att Finland var indragna i två förödande krig. Dels vinterkriget, då Finland blev angripet av Sovjetunionen och efter detta valde Finland att ställa sig på Tysklands sida i det som vi kallar fortsättningskriget. Tiden går, och minnena börjar suddas ut runt dessa tragiska händelser. Vid min resa besökte vi två krigsbegravningsplatser. Den översta bilden är från Oulo, eller Uleåborg på svenska, och den understa bilden är från Kuopio. Min vän i Kuopio och min fru har släktingar som ligger begravda här. Det är en smärtsam påminnelse om vansinnet att vandra runt och läsa namn och ålder på de begravda. Många är i åldern mellan 17 och 23 år. Sjuttonåringar kallar vi för barn idag, men för 75 år sedan var det män som kallades in i krig. För många av de unga männen blev vistelsen vid fronten kanske bara några dagar. För andra blev vistelsen kanske några månader och för några blev freden en lycklig stund och att få åka hem. Till ett hem där kanske stora delar av familjen dött i kriget och fattigdomen var total. Som ytterligare smärta sändes många av de små barnen iväg efter kriget med en lapp hängandes runt halsen, Sända till familjer i Sverige. Några hade tur och kom till vänliga familjer, medan allt för många, kanske till och med de flesta kom till familjer där de blev en billig arbetskraft och där misshandel och övergrepp blev vardag.
Jag skrev innan att siklöja är Finland. Till detta kommer pälsmössan. Denna pälsmössa är ett identifikationsobjekt för den finske mannen. Om det så är 30 grader kallt så kan den finske mannen stå i bar överkropp bara han får ha sin pälsmössa på huvudet. Helst ska den då vara gjord som den på bilden, alltså av rävpäls. Det ger en extra värme och framhäver närheten till naturen. Finland har mycket att erbjuda, och är ett land som fler människor i Sverige borde besöka. Sverige är präglat av alla de människor som kommit till oss från grannlandet i öster, och vi har då självklart också präglat Finland till stora delar.

Kommentarer

Postat av: Anne

Publicerad 2017-05-17 13:03:50

Heja Dig. Nu när vi kört genom landet hem till Borås så har din cykeltur fått en mera konkret längd... DET ÄR LÅNGT. Kramar Anne och Peggy

Svar: I bil är det långt, men på cykel är det kortare. Jag cyklar ju bara mellan 5 och tio mil om dan, men ni kör ju 70 till 80 mil om dan och smäller en vinare bara för att maten är gratis.
cykelanarkisten.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela