Boden, inte bara krig. Samt Francesco Totti.
I min enfald trodde jag att Boden hade blivit av med nästan alla militärer under dom senaste tjugo åren, men verkligheten var definitivt annorlunda. Nu ska jag inte lägga några värderingar i bloggen om detta, men nog präglas staden av sina arméförband.
Som jag ofta tänker är det vägen till målet som är det intressanta, så och med Boden. Dock när jag lämnar Boden, så har jag slutat att förlita mig på Google Maps. Nu har jag lärt mig att åter lita på lokalbefolkningen att mina frågor om vägval får korrekta beskrivningar. I höjd med en stor militärförläggning kommer en äldre herre gåendes i rask takt med sin hund. Vad mannen hette vet jag inte, men jag vet att hunden hette Elwin, för det hörde jag mannen säga till sin hund två gånger.
Jag bromsar in, säger ursäkta och frågar om jag är på rätt väg för att komma till Älvsbyn. I detta nu tittar jag på mannens svarta keps och med inskriptionen AS Roma. Jag sträcker fram handen till honom och säger att här har du en sann Romanista också. Vårt samtal kom inte att handla om något annat än vår kärlek till den vackraste fotbollsklubben i världen. Han berättade att han hade fått med sin fru ner till Rom för två år sedan. Hans fru var motsträvig till att gå och titta på fotboll. Dock kom dom till Stadio Olimpico, och vid inmarschen när den gamla arbetarsången Roma, Roma, Roma började spelas upp och 70.000 Romanistas sjöng så började tårar rinna på hennes kinder. Hans fru hade blivit helt hänförd, och under resten av resan pratade hon bara om Il Capitano, Il Legende, Il Fantastico Francesco Totti.
När jag berättade om resan jag och min fru samt yngsta dottern gjorde till Rom för två år sedan kunde jag bara lägga ett karbonpapper mellan hans berättelse och min egen.
Han berättade även att han försökt få biljetter, på sin frus inrådan, till Tottis sista match som går av stapeln i slutet av maj. Dom var slutsålda sedan länge till hans frus stora besvikelse.
Så möts två själar. En man i Boden som är ute och rastar sin hund som heter Elwin, och en cykelanarkist från Borås. Fotboll förenar. Idag finns det en stark lina mellan Norrbotten och Västergötland, och den linan är tvinnad av Francesco Totti!
För att byta ämne snabbt, för den som inte förstår storheten med Totti, så cyklade jag över Lule älv. En majestätisk ådra som flyter fram i det norrbottniska landskapet.
