cykelanarkisten.blogg.se

Kärleken till en cykel. Eller flera beroende på vilka minnen som jag delar.

Publicerad 2016-09-06 06:43:41 i Allmänt,

 
 
 
 
Känslan av att beskriva ett föremål kan ta sig olika former i vad som jag ska beskriva. När det kommer till cyklar får jag en känsla av stark glädje blandat med en djup melankoli. Cykeln ovan har aldrig varit min, men jag har haft en likadan, fast grön i färgen. Just denna gröna tvåhjuling, med ett stort framhjul och ett litet bakhjul och en träsadel var min ögonsten under tidiga år. Innan dess hade jag varit innehavare av en trehjuling, men den har jag bara sett på gamla fotografier, men den här tvåhjulingen minns jag. Med den cykeln gick jag från ett barn till att åtminstone i min fantasi och uppbyggda verklighet tro att jag tillhörde vuxenvärlden. Med den cykeln kunde jag börja trampa runt i kvarteren hemomkring, och vidare till nästa kvarter och vidare till nästa och nästa tills min mamma tog mig i tukt och förmaning att inte vistas längre bort än gatan utanför där vi bodde. Det var den minsta gatan i hela Ulricehamn, och världen begränsades återigen till två hus. Sorgen över det begränsade livsutrymmet på cykel varade fram till nästa cykel som skulle komma i min ägo. En röd, begagnad Husqvarna! Denna röda Husqvarna hade ägts av en äldre kusin som bodde i just Huskvarna. Min morbror, alltså min kusins pappa, arbetade också på Husqvarna vapenfabrik och hade väl antagligen fått köpa den med någon kraftig personalrabatt. Tror jag! Denna cykel hade pakethållare och en sadel av läder och gummihandtag. En ringklocka där det var ingraverat Husqvarna i försilvrade bokstäver. Cykeln fick jag ett år innan jag började skolan, för det var viktigt att kunna cykla när skolan började, för det var sättet att transportera sig till skolan om man inte ville gå. Och att gå till skolan var inget roligt. Min Husqvarna gjorde också att jag kunde träffa mina skolkamrater varhelst dom bodde i hela Ulricehamn, och för mig var Ulricehamn näst London och New York världens största stad. Dessa två cyklar har präglat hela mitt liv. Det var dessa två cyklar som helt och hållet gjorde att jag blivit en cyklare, och som nu resulterar i att jag skall cykla mellan Haparanda och Ystad. Tänk om jag hade fått en badboll istället! Hade jag då valt att simma över Engelska kanalen. Vem vet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela