cykelanarkisten.blogg.se

Cykeltur onsdag 24 augusti 2016. Borås till Trädet.

Publicerad 2016-08-29 11:06:24 i Allmänt,

Först vill jag ge en beskrivning av samhället Trädet. Namnet har en betoning av ursprunget "träda", alltså av att marken runt omkring har legat i träda. Kan kännas som att orten har haft en ringa betydelse historiskt, och så är det nog då de verkliga odlingsområdena låg i Solberga cirka fem kilometer därifrån. Trädet användes då som reservmark vid missväxt för att människor överhuvudtaget skulle kunna få något mer än bark i magen när vintern bröt igenom. En tydlig skillnad för Trädet uppstod när Västra Centralbanan byggdes mellan Falköping och Landeryd. Denna blev färdig för trafik cirka år 1900, och då uppstod en rad stationssamhällen utmed sträckan. Trädet var en av dessa och det är i begreppet stationssamhälle som orten Trädet fått en betydelse. För den som är djupare intresserad finns det en uppsjö av material att hämta på webben runt Västra Centralbanan. Jag skall för min del mest konstatera att i Trädet, några kilometer utanför samhället, har min fru och jag ett sommartorp sedan flera år tillbaka. Trädet är målet för cyklingen och just denna dag har jag lyckats övertala min gode vän, granne, kamrat och till viss mån vapendragare B att följa med på turen. Vi startar vid 8-tiden på morgonen. Vi bor i dom östra delarna av Borås, och numera när riksväg 40 har en annan dragning är det förnämligt att cykla över Källbäcksryd, Svensgärde och Kyllared för att ansluta till gamla fyrtian ungefär där värdshuset Tre snäckor en gång låg. Vi följer fyrtian upp förbi Sörbo och sedan ner mot Dalsjöforskrysset vidare ner mot Rångedala. Där nere finns ett antal möjligheter att ansluta till cykelbanan på banvallen mellan Ulricehamn och Borås. Fördelen med detta är främst, förutom att det blir för den lite latare några kilometer kortare, att vi slipper den mycket tråkiga sträckan mellan Borås och Gånghester. Vi ansluter i Rångedala, eller strax innan den gamla järnvägsviadukten, för vidare trampning mot Varnum. Några få kilometer efter Varnum ligger Nitta badplats. En underbar liten oas, där badplatsen byggts upp vid en gammal kvarndamm. Här finns det några bord och bänkar där frukosten ger en extra dimension då solen oftast stigit över trädtopparna och ger behaglig värme vid pausen. För mig är det ett måste att stanna här och dricka kaffe och äta äggmackor och njuta en stund. Vi fortsätter sedan förbi Nitta, Hökerum och fram till Aspanäs. Här går att göra ett vägval. Banvallen fortsätter mot Ulricehamn, men här korsas banvallen av vägen mellan Timmele och Hökerum. Är cyklingen enbart ett medel för att ta sig till Trädet på kort tid och enkelt går det att vika av mot Timmele här och på det sättet spara in cirka en mil på turen. Vi fortsätter mot Ulricehamn på banvallen och gör också ett obligatoriskt stopp vid bänkarna vid Röstesjön cirka 8 kilometer från Ulricehamn. Efter detta sluttar det i stor sed utför hela vägen ner till Ulrichamn. På sommaren är det perfekt att ära dagens lunch och ta en öl på Bryggan. Dagens längsta stopp men därtill det mest bekväma stoppet då allt går att köpa för pengar. Även några pilsner som inhandlas på det lokala systembolaget i Ulricehamn. Efter att ha cyklat österut från Borås mot Ulricehamn gör vi nu en kursändring norrut mot Timmele. Här kan vi nog med fog på stå att den tråkigaste delen av turen är. Raksträckor och ganska mycket industriområden. Tämligen händelsefattigt, förutom den gigantiska snöhögen övertäckt med sågspån som lagras vid skidbacken i Vist. Nästa anhalt är Dalum, och där finns det boulebanor. Jag har för vana att alltid släpa med mig bouleklot på mina cykelturer. Det är en skön avkoppling mellan pedalvarven, och när vi är två eller flera blir det ofta intressanta matcher med cykelkompisarna. Just denna dag hoppar vi boulen i Dalum och fortsätter istället till Blidsberg och spel på banorna där istället. Från Blidsberg mot Humla. I Humla finns en gammal bänk. När den ställts dit och i vilket syfte har jag inte en aning om. Kanske var det en hållplats en gång i tiden när tågen fortfarande gick här och att den bänken då hade som syfte att de som väntade på tåget hade någonstans att sitta kan förefalla rimligt, men den bänken är oavsett historiskt användningsområde ett måste att sitta en stund på. Här har jag och mina vänner ägnat mycket tid till filosofiska samtal. Här finns också flera gamla staketstolpar kvar sedan järnvägens dagar. Efter detta är det bara en halvmil kvar till Trädet. Vid ankomsten till Trädet gjorde vi också ett besök hos den lokale fjärilskonstnären, dock utan att köpa något. Sista biten från Trädet till Hagen är en grusväg där även den absolut värsta uppförsbacken finns. Framöver kommer jag att lägga ut några bilder som jag tagit under årens lopp som ger en visuell beskrivning av sträckan. Detta återkommer jag med vid tillfälle. Om ni undrar hur lång sträckan är så är det ungefär 7 mil. Tiden det tar då? Ett antal timmar. Färre timmar med kortare raster och mindre med upplevelser och fler timmar med längre raster, fler upplevelser och boulespel. Enkel matematik!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela